Hon sa att allt var lönlöst men jag tyckte hon sa lönnlöv

Vi cyklar hem i mörkret med den stjärnbeströdda himmlen som tak. Det andas höst i luften och jag har faktiskt längtat lite. Även om hösten gör mig orolig och faktiskt ganska rädd, så är den fin. Till en början. Då löv i alla möjliga färger flyger omkring på asfaltsgator mellan höghus och när luften blir sådär frisk. Det är då den är fin. Sådär i början när allt förändras och sommarkläderna byts ut mot sköna koftor, mössor, vantar och kängor. Ja, du vet. Innan den blir alldeles för kall och mörk.