Det är som att gå över ett minfält här hemma. Man får hela tiden se upp vart man sätter fötterna så att de inte trampar fel. Och tårarna gömms strax bakom ögonlocken. Det är så mycket splitter överallt, glassplitter som hamnar i kroppen och sticks och gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar