Det känns alltid som att något är i vägen för mig
något som stoppar mig från att våga försöka
rädslan är på något sätt för stor och för varje dag jag inte
vågar försvinner samtidigt en liten bit av mig själv
Jag minns min förra lärares ord om att utmana sin komfortabla zon
att inte stanna kvar i det vi är trygga i utan göra saker som man är rädd för att
göra men som tillslut blir en trygghet när man väl
vågar och som samtidigt gör en starkare
Jag har fastnat i min bekväma zon för att jag hindrar mig själv
och det gör mig så jävla förbannad!
1 kommentar:
small steps vännen. ta små steg i rätt riktning så kommer du snart ta ett stort steg. men börja med myrsteg. och det är förjävligt att känna sig ensam, som din rubrik talar om. förjävla jävligt.
Skicka en kommentar