Premiären gick fint! Det är så jävla kul och jag skulle kunna leva med den där nedrans nervositeten som infinner sig när jag står bakom scenen i väntan på att få gå ut och spela. Hjärtat som slår i hundranittio och repliker som ekar i huvudet. Den är hemsk och jag skulle gärna slippa den. Men om jag gjorde det skulle jag också gå miste om teatern och känslan som jag får av att stå på scenen och den vill jag inte leva utan. Alltså, nervositeten är bara en liten bit av det hela och den försvinner i skuggan av det magiska!
Puss och godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar