I've been drawing patterns in my mind, but I can't fall asleep. I've been counting all the sheep there is to count.

Och jag tänker att jo jag blev nog lämnad jag också. Tänker att kanske är det därför jag ïnte vågar komma för nära någon. Har inte hört din röst på flera veckor, inte ett endaste telefonsamtal från dig. Du finns varje dag i mina tankar, undrar om du tänker på mig ibland också? Jag får dåligt samvete, jag kan ju lika gärna ringa dig. Och jag vet ju att om du hinner ringa mig före så kommer jag att komma med ursäkter och bortförklaringar, för jag har ju tänkt höra av mig till dig, i flera veckor. Jag saknar dig, men något gnager i mig. Det tar bara två timmar att komma till dig, men vi kommer alltid vara så mycket längre ifrån varandra än så. Det gör mig ledsen.