Tankar om att falla handlöst, men som inte är just mer än tankar

Jag bor högst upp i vår lägenhet. Det är stentrappor hela vägen och ibland när jag springer ner för att hinna med bussen tänker jag att det vore skönt att bara ramla, falla handlöst snubbla och skrapa upp mina knän en aning. Slippa tänka på allt annat, bara släppa taget om järnräcket och falla.