Och jag har blivit överkänslig, du vet sådär så att man gråter när några får varandra i slutet av en film eller när några bråkar och sen blir sams och somnar tryggt i varandras armar, eller du vet när någon blir hemskt glad eller fruktansvårt ledsen. Eller när Harry Potter inser olikheterna mellan honom och Voldemort (haha) Det spelar ingen roll vilket, tårarna kommer ändå. Inte okej alls. Väldigt komiskt dock. Jag gissar att det beror på..för lite sömn.
2 kommentarer:
jag vet precis vad du menar. jag är inte där nu, men varit så många många gånger. jag orkar inte komma dit igen, men ibland får jag en känsla av att jag snart kommer hamna ner i en dal. för är man på ett berg väntar inte så mycket annat än en dal
sådana dagar har jag också ibland. som att tårarna har losnat från den egna kroppen.
Skicka en kommentar