Jag förstår inte dig, dina tankebanor är för mig helt okända
så oerhört obegripliga. Jag blev så fruktansvärt arg idag, att du kunde försvara honom framför din egen dotter och min syster. Att du inte stöttar henne fullt ut. Nej, jag förstår faktiskt inte dig. Och du vill ha mitt medlidande, vad tror du om mig egentligen? Trodde du att jag bara skulle hålla med om allt du sa, kanske till och med tycka synd om dig? Det gör jag inte, bara så att du vet.
Men jag älskar dig det kan jag inte göra något åt, även om du gör mig besviken gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar